I torsdags hade vi ett seminarium med Tomas, till den här gången skulle vi läsa Roger Säljös bok- Lärande och kulturella redskap.
Människan är en nyfiken och läraktig varelse. Hela den samhällsförändring vi ser bygger på vår förmåga att utveckla och använda kunskaper, färdigheter och olika slags teknologier. Men denna talang för att lära skulle inte vara mycket värd om den inte också kopplades till en förmåga att på olika sätt bevara kunskaper så att de finns tillängliga för nya generationer. Vi måste ha ett fungerande kollektivt minne, så att nya generationer slipper börja om från början. Hur löser man detta problem i ett samhälle som utmärks av informationsexplosion och en dramatisk kunskapsutveckling?
